Min Boden-resa 25 september 1930

(Harald 21 år gammal)

Kl. 21.45 ställdes regementsstaben upp på kaserngården för avmarsch mot södra station i Gävle.
Där lastade vi våra vagnar och reseffekter, och sedan finge vi krypa in i en godsfinka. Resan blev rätt så angenäm.

Vi startade från Gävle kl. 02.00. Vi kröpo sedan till kojs och en av oss började spela kort.
När tåget stannade första gången kikade vi ut och då var vi i Ockelbo. Sedan gick det vidare till Ljusdal,
dit vi anlände kl. 07.00. Då fingo vi stiga av och få kaffe med en kuse. Om några minuter rullade
vi vidare mot norden tills vi komma till Ånge där vi böta lok. Så det blev ett litet uppehåll.
Till Bräcke anlände vi strax efteråt där ett middagsmål utspisades som bestod av två ägg per
man, kaffe och smörgås.

Vi komma så småningom in i Ångermanland där vi fingo se ett vackert landskap. Det var oupphärligt bert och
djupa dala, och neri dalen lågo små bondgårdar. Bland annat så åkte vi över en mosse o floder, varvid jag nu inte
kommer ihåg alla namn. Men på ett ställe där vi åkte över en flod, kallades döde fallet och bron hette Forsmobron.

Så kommo vi till Ragunda, där det var en halvtimmers rast. Sedan blev det Långsele, där vi fingo mat, ärtsoppa
och en limpskiva. När tåget fortsatte så var det kojdags, och vi kröpo in på våra platser som var allt ifrån bekväma.
Jag somnade inte förän solen gick upp nästa dag och då var i Västerbotten.

Västerbotten bestog till det mesta av öde marker, uthuggen skog och stora träsk. Färden gick vidare in i Norrbotten
vilket var lika kalt som Västerbotten. Så kommo vi fram till ett stationsanhalt som hette Jörn, där fingo vi mat,
oätlig korv och potatis. Korven var gjord av potatismjöl och gammalt skämt ister.

Överstelöjtnant Nordhof tog prov på korven och skulle sedan klaga på slaktarn, för att han sålt oren matvara.
Vi kastade emmeltid korven i resttunnan och blev så utan mat den gången. Sedan gick det vidare igen för full
maskin, tills vi kom fram till Boden, där skulle vi återigen få mat och det blev då ändå sämre än korven.

Vi fortsatte sedan ner till Luleå, där vi urlastade kl. 16.00. Vår resa var 38 timmar i enspår.
Här surrade flygmaskinerna för full maskin och kriget är i full gång. Vi vänta nu bara på order att gå fram
i linjerna, men vi hade tur, vi fingo slå läger och sova. Vi ligger nu 3,5 mil från Bodens fästning.

I dag måndag börjar vi alltså. Vi går nu med framryckningar. Färden går över träsk och skogar och uti en
eldställning hittade jag en hemmets veckotidning som jag läste. Igår såg vi också VG han inspekterade
vår pluton, men jag såg också en bekanting till, som var med av intresse och det var StorjärdsNils.
Han kände tydligen inte igen mig, och jag ville heller int låtsas något.

I natt får vi ligga ute i skogen under bar himmel, och försvara våra frontlinjer.
Nu träffade jag åter igen Nils och då hälsade jag på honom.

Vi slapp emellertid ligga ute i natt vi trängde oss igenom fiendens linjer och trängde tillbaka dem ungefär 5 km.
Vi fingo sedan slå läger och vila.

Ja nu är det tisdag morgon kl.6 och vi ha nu marchat runt 1 mil, rakt igenom träsk, skogar och höga berg. Hästarna fingo
här slita mycket illa, och de stackars pionjärerna fingo arbeta och bryta väg, lägga broar, och det gick raskt undan.
Signalisterna stogo upp i sina telefordon, samtidigt som marchen gick framåt.

Då blev det rast och här ha vi nu legat i med kvistiga eldar och värmt oss.
Flygmaskinerna flyger och skyddar de ängsliga. Vi ligger nu ungefär 18 km från Boden.

Köpte även nu tre stora mackor för 50 öre och de gjorde gott i skrovet, som inte hänt på nära ett dygn.

Idag onsdag den 1 oktober bröto vi bicken kl.02.00 nattetid, och då kom den första snön för året, men den gick bort igen
på dagen när som solen v som hetast. Idag onsdag eftermiddag gick ett vådaskott ur min karbin, så i natt har jag två
timmars straffvakt. Under min vakt på natten mellan kl. 23.30 och 24.00 blevo vi beskjutna av fientliga kulsprutor, som
voro kopplade i pansarbilar. Kl. 01.00 bryter vi bivacken och 13.30 äro vi marchfärdiga. Vi skulle då göra slutklämmen i
striden som skulle blåsas av kl. 02.00. Sedan när allt var ordnat marcherade vi mot Boden. Där slogo vi läger för sista
natten. Kl. 04.50 på morgonen skulle vi resa hem, och jag hoppas hemresan blir lika trevlig som ditresan.

Hemresan går tycks det mycket livligare till än ditresan. Vi anlnde till Gävle Södra Station kl. 20.30. Där hade en stor
skara människor samlats för att se de smutsiga uttröttade krigarna, som voro piggare än v de tänkt sig. Ja det hela var
både intressant och trevligt, fast vi mådde illa under resan. Vi fingo ju ligga som packade sillar 40 man per finka.
Men på söndag blir avrkustning och vi får åka hem var och en till sitt.
546 Karlsson granatkastaresoldat I14 Gävle


Västerås 12 augusti 1931 På slingrande stig en månskensnatt så tysta och stilla vi vandra. Det enda som sades var kärlekens ord, och vad skulle
vi annars säga, i den lungna, tysta, höstnattens härliga timmar.

I fjärran hördes en fågels skrik och vattnet, från en bäck som sorla. I skogens toppar ett sakta sus och våra röster som
ekot svarar.

Teckningar gjorda av Harald








Underlag: Lars-Olov Karlsson

Mer om Billsta Sommarstugeområde i Västerås

STARTSIDAN

www.kvicksound.se