Människor vi minns 1899-2008
Bildmaterial är sammanställt av HÅKAN BERGMAN Västerås samt KVICKSOUND



Parkfolk vi minns

C. F. Thelander

Thelander var ända från parkens bildande knuten till densamma, de första åren som
vaktmästare åch sedan fr.o.m. 1906 såväl vaktmästare som parkföreståndare.
Thelander slutade i parken 1934 p.g.a. sjukdom, alltså efter 35 års tjänst, därav 29
år som parkföreståndare. Han skapade parkens skönhet. C. F. Thelander var en blomstervän.
Han anlade växthus, och parken i högsommarblom var en tjusig anläggning.



Gösta Bergman, Adolv Andersson, Åke Larsson

Deviserna är citat från en rad artister. Man har spontant uttalat sig. Det är ord som gläder och man lägger dem gärna till historiken.
Det är goodwill man nått – inte minst i publiktycke – är frukterna av ett bra arbete i parken.
Ett teamjobb rakt igenom de 80 åren. Det är minsann inte svårt att finna namn.
Många av dessa personer framstår som profiler.

En av dessa (en av de första) var C F Thelander. Han ordnade och donade med
hjälp av duktiga medarbetare. Thelander var också en utmärk örtagårdsmästare. Han satte stil på parken.
Teamjobben har som sagt varit många. En trio som gjort åtskilliga dagsverken i
Västerås-parken är förre intendenten Adolv Andersson, förre parkföreståndaren Gösta Bergman
och förre trädgårdsmästaren Åke Larsson. Adolv är 69 år, Åke har passerat 70, Gösta har nått 68.
Folkbladet träffade de tre profilerna häromdagen. Vi gick en rond i parken och
därefter samlades vi hemma hos Adolv Andersson. De tre tog givetvis chansen att minnen till livs.

Eldsjäl

- Ja, det är roligt att komma samman och få minnas tillbaka, menar de.
Vi jobbade ihop under många år och vi hade det gemensamma – det känslomässiga engagemanget.
- Men vi hade mycket bra folk omkring oss, tillägger Adolv. Jag vill gärna nämna
namn som Gustav Nyman och Rolf Bergström, vilka under många år innehade
ordförandeposten. Det var orädda karlar med seg vilja. De var verkligen vad man kan kalla eldsjälar.
- För dem var snnerligen ingenting omöjligt.

Festmakare

Adolv Andersson blev tidigt en driven festmakare. Han arbetad vid Lindarna i Falun.
Han reste mycket. Så kom det en dag när Jens Jönsson i Folkparkernas Centralorganisation
uppmanade honom att söka jobb i Västerås.
Adolv lyssnade, sökte och fick jobbet. Den 1 juli började han sin tjänst i Västeråsparken.
Det var en allt-i-alla-tjänst, kanske mest som trädgårdsmästare.
Adolv tog kurser i Hermods för att förbättra sitt kunnande.
72 Sökande

Gösta Bergman knöts till parken ”omkring den 15 mars 1950” . Han arbetade på
SJ-verkstäderna i Tillberga, ett jobb som han ville komma ifrån. Så fick han en dag
läsa en annons om den lediga platsen i parken. Gösta fick jobbet bland 72 sökande.
Åke Larsson har egentligen de flesta parkåren av de tre.
Han började jobba i parken på sin fritid redan 1939.
Sitt ordinarie arbete hade Åke på ASEA. Industrin lämnade
han för gott 1952 och blev trädgårdsmästare i parken.
Adolv Andersson blev intendent (en titel som ”park-anders” inte känner
mycket för) 1958. och som sådan stod han till sin pensionering.

Spände bågen

På ronden i parken och i samtalet hemma hos Adolv vädrar de tre sina arbetsår tillsammans.
”Men det är inte oss det skall skrivas om – utan det är om parken”, menar de.
Jo det är nog så riktigt, men de tre var ju ett med parken.
- För att främja parken och skapa förutsättningarna spände vi kanske bågen
ibland för högt. Vi var djärva, men vi hade tur. Och så hade vi ju publiken med oss. Det kändes bra.

Vändpunkt 1949

De tre sitter och pratar om det som har varit. ”Kommer ni ihåg den gången…”, låter det ofta.

- Parken fick sin vändpunkt 1949. Efter det blev det ordentlig fart. Parken kom i ropet allteftersom åren gick.

Och man var inte rädd för att satsa på världsartister. Emellanåt sviker minnet,
men visst minns man – som om det varit igår – att man hade Louis Armstrong
(mannen med silvertrumpeten) i parken. För att inte tala om Woody Herman.
Sedan – hur var det egentligen med Frank Sinatra och Benny Goodman..?

Sommarens Clou

Maskeraderna var stora begivenheter i parken. Och då satsade man också på arrangeman på sta'n.
- Maskeraderna i augusti var sommarens clou. Det blev alltid fullträffar.
Inte minst ekonomiskt.Vi hade publiksiffror på mellan 8000 – 10000.
Så långt har trion i Adolvs rum varit allvarlig. Men plötsligt får de väldigt roligt. De skrattar gott.
- Jösses vad vi spexade. Man undrar om sånt skulle gå för sig idag.
- Ja, kommer ni ihåg när jag var indier på en karneval, frågar Bergman. Det var ju inte klokt. Men roligt hade vi.

Rena Spexet

Man stannar vid roliga minnen från maskeraderna. Kommer ni ihåg när vi
arrangerade maskerad Söderfröjd. Då när vi hade fyra insläpp. Publiken fick
välja på var man skulle gå in. Vi hade insläpp för ogifta, för okyssta, för otrogna och för fickflaskor. Det var ju tokigt men det roade.

- Bosse Kinntorp /numera chef för Liseberg) var också med och spexade vid
några tillfällen. En gång gick han och delade ut biljetter bland publiken.
Folk blev glada. Nu skulle man få något extra. När man sedan tittade på biljetten
och läste vad som stod där kunde man inte annat än garva. På biljetten stod: ”Nu har du rätt att gratis delta i slagsmål”.

- Ja, det var tider det. Adolv, Gösta och Åke myser belåtet. Vi var med
på allt, tyckte om att vara med – och att ha kontakt med publiken.

- Jubileumsåret 1959 hade vi en mycket lyckad maskerad. Vi kallade den Wild West. Det blev succé.

Vi lämnar trion under ”wilda-västern-resonemanget”. De tre är nu uppe i varv.
Med stolthet nämner de om sitt fyrspann, som körde kring på stan – en diligens som väckte uppmärksamhet

STIG STIPELIuS