1899-2008
Människor vi minns
Bildmaterial är sammanställt av HÅKAN BERGMAN Västerås samt KVICKSOUND






Parkfolk vi minns


C. F. Thelander

Thelander var ända från parkens bildande knuten till densamma, de första åren som
vaktmästare åch sedan fr.o.m. 1906 såväl vaktmästare som parkföreståndare.
Thelander slutade i parken 1934 p.g.a. sjukdom, alltså efter 35 års tjänst, därav 29
år som parkföreståndare. Han skapade parkens skönhet. C. F. Thelander var en blomstervän.
Han anlade växthus, och parken i högsommarblom var en tjusig anläggning.






Gösta Bergman, Adolv Andersson, Åke Larsson



Veteraner vid fontänen 1979

Så här skriver Västmanlands Folkblad den 10/8 1979 med anledning av parkens 80-års jubileum:
Jubilerande Folkets park i Västerås har genom åren fått många vackra lovord. Vad sägs t ex om det här axplocket:
  • En mönsterpark,
  • Ett föredöme i blomsterprakt,
  • Folkets park i Västerås är ett stort erkännande värt,
  • Det är en park man gärna återvänder till.
Deviserna är citat från en rad artister. Man har spontant uttalat sig. Det är ord som gläder och man lägger dem gärna till historiken.
Det är goodwill man nått – inte minst i publiktycke – är frukterna av ett bra arbete i parken.
Ett teamjobb rakt igenom de 80 åren. Det är minsann inte svårt att finna namn.
Många av dessa personer framstår som profiler.

En av dessa (en av de första) var C F Thelander. Han ordnade och donade med
hjälp av duktiga medarbetare. Thelander var också en utmärk örtagårdsmästare. Han satte stil på parken.
Teamjobben har som sagt varit många. En trio som gjort åtskilliga dagsverken i
Västerås-parken är förre intendenten Adolv Andersson, förre parkföreståndaren Gösta Bergman
och förre trädgårdsmästaren Åke Larsson. Adolv är 69 år, Åke har passerat 70, Gösta har nått 68.
Folkbladet träffade de tre profilerna häromdagen. Vi gick en rond i parken och
därefter samlades vi hemma hos Adolv Andersson. De tre tog givetvis chansen att minnen till livs.

Eldsjäl

- Ja, det är roligt att komma samman och få minnas tillbaka, menar de.
Vi jobbade ihop under många år och vi hade det gemensamma – det känslomässiga engagemanget.
- Men vi hade mycket bra folk omkring oss, tillägger Adolv. Jag vill gärna nämna
namn som Gustav Nyman och Rolf Bergström, vilka under många år innehade
ordförandeposten. Det var orädda karlar med seg vilja. De var verkligen vad man kan kalla eldsjälar.
- För dem var snnerligen ingenting omöjligt.

Festmakare

Adolv Andersson blev tidigt en driven festmakare. Han arbetad vid Lindarna i Falun.
Han reste mycket. Så kom det en dag när Jens Jönsson i Folkparkernas Centralorganisation
uppmanade honom att söka jobb i Västerås.
Adolv lyssnade, sökte och fick jobbet. Den 1 juli började han sin tjänst i Västeråsparken.
Det var en allt-i-alla-tjänst, kanske mest som trädgårdsmästare.
Adolv tog kurser i Hermods för att förbättra sitt kunnande.
72 Sökande

Gösta Bergman knöts till parken ”omkring den 15 mars 1950” . Han arbetade på
SJ-verkstäderna i Tillberga, ett jobb som han ville komma ifrån. Så fick han en dag
läsa en annons om den lediga platsen i parken. Gösta fick jobbet bland 72 sökande.
Åke Larsson har egentligen de flesta parkåren av de tre.
Han började jobba i parken på sin fritid redan 1939.
Sitt ordinarie arbete hade Åke på ASEA. Industrin lämnade
han för gott 1952 och blev trädgårdsmästare i parken.
Adolv Andersson blev intendent (en titel som ”park-anders” inte känner
mycket för) 1958. och som sådan stod han till sin pensionering.

Spände bågen

På ronden i parken och i samtalet hemma hos Adolv vädrar de tre sina arbetsår tillsammans.
”Men det är inte oss det skall skrivas om – utan det är om parken”, menar de.
Jo det är nog så riktigt, men de tre var ju ett med parken.
- För att främja parken och skapa förutsättningarna spände vi kanske bågen
ibland för högt. Vi var djärva, men vi hade tur. Och så hade vi ju publiken med oss. Det kändes bra.

Vändpunkt 1949

De tre sitter och pratar om det som har varit. ”Kommer ni ihåg den gången…”, låter det ofta.

- Parken fick sin vändpunkt 1949. Efter det blev det ordentlig fart. Parken kom i ropet allteftersom åren gick.

Och man var inte rädd för att satsa på världsartister. Emellanåt sviker minnet,
men visst minns man – som om det varit igår – att man hade Louis Armstrong
(mannen med silvertrumpeten) i parken. För att inte tala om Woody Herman.
Sedan – hur var det egentligen med Frank Sinatra och Benny Goodman..?

Sommarens Clou

Maskeraderna var stora begivenheter i parken. Och då satsade man också på arrangeman på sta'n.
- Maskeraderna i augusti var sommarens clou. Det blev alltid fullträffar.
Inte minst ekonomiskt.Vi hade publiksiffror på mellan 8000 – 10000.
Så långt har trion i Adolvs rum varit allvarlig. Men plötsligt får de väldigt roligt. De skrattar gott.
- Jösses vad vi spexade. Man undrar om sånt skulle gå för sig idag.
- Ja, kommer ni ihåg när jag var indier på en karneval, frågar Bergman. Det var ju inte klokt. Men roligt hade vi.

Rena Spexet

Man stannar vid roliga minnen från maskeraderna. Kommer ni ihåg när vi
arrangerade maskerad Söderfröjd. Då när vi hade fyra insläpp. Publiken fick
välja på var man skulle gå in. Vi hade insläpp för ogifta, för okyssta, för otrogna och för fickflaskor. Det var ju tokigt men det roade.

- Bosse Kinntorp /numera chef för Liseberg) var också med och spexade vid
några tillfällen. En gång gick han och delade ut biljetter bland publiken.
Folk blev glada. Nu skulle man få något extra. När man sedan tittade på biljetten
och läste vad som stod där kunde man inte annat än garva. På biljetten stod: ”Nu har du rätt att gratis delta i slagsmål”.

- Ja, det var tider det. Adolv, Gösta och Åke myser belåtet. Vi var med
på allt, tyckte om att vara med – och att ha kontakt med publiken.

- Jubileumsåret 1959 hade vi en mycket lyckad maskerad. Vi kallade den Wild West. Det blev succé.

Vi lämnar trion under ”wilda-västern-resonemanget”. De tre är nu uppe i varv.
Med stolthet nämner de om sitt fyrspann, som körde kring på stan – en diligens som väckte uppmärksamhet

STIG STIPELIuS


Adolv Andersson

Parkföreståndare och Intendent år 1941 - 1977

-
Adolv Andersson ”Park-Anders” 1950?
Gamla serveringen i bakgrunden? som brann ned 1950.


Adolv Andersson blev tidigt en driven festmakare. Han arbetade vid Lindarna i Falun.
Han reste mycket. Så kom det en dag när Jens Jönsson i Folkparkernas Centralorganisation
uppmanade honom att söka jobb i Västerås Folkets park. Adolv lyssnade, sökte
och fick jobbet som föreståndare med start 1 juli 1941.


Gösta Bergman

Biträdande parkföreståndare år 1950 – 1976


Gösta Bergman bjuds på”Pensionärskaffe” 1976


Västerås Folkets park är mycket starkt förknippat med Adolv Andersson, som i 35 år
formade verksamheten i parken. Vid sin sida hade Adolv i 26 av dessa år en
drivande kraft utan han vilken onekligen fått svårt att genomdriva sina intentioner.
Gösta Bergman var mellan åren 1950 – 1976 Adolv Anderssons högra hand.
Den 15 april 1950 flyttade Gösta bergman in i den nybyggda Rotundans expeditionsflygel
vilken han och hans fru Greta fick disponera ett antal år även efter pensioneringen 1976.


Följande är ett utdrag ur ett reportage i Västmanlands Folkblad 14/5 1976.




Gott förhållande

- Nog har det väl varit stökigt ibland, säger han (Gösta) eftertänksamt, men jag är
säker på att jag kommer att sakna det här stojet om jag flyttar. Jag hör hemma i Folkets park alla tider på dygnet.

Mellan Gösta Bergman och Adolv Andersson har städse rått ett gott och kamratligt
samarbete. De två har kompletterat varandra. Adolv har varit idésprutan och Gösta har sett till att allt har funkat praktiskt.

Nu är ingen kvar av dem i parken utan får leva på minnen, Gösta Bergman gör det utan sentimentalitet.

- Det har varit en jobbig tid, säger han. Det är tusentals detaljer som måste klaffa
vid varje festtillfälle. Det värsta som kan hända är när ljuset slocknar.
Då ligger paniken på lur. Det har tack och lov inte hänt på de senaste tre åren.

- Men jag minns en gång på 60-talet då det hände. Inte nog med att det blev
kolsvart i parken, en modern orkester är ju också beroende av elektricitet.

Dåliga musiker

När musiken plötsligt slutade spela blev Adolv upprörd, störtade fram till estraden och skrek åt orkestern:

- Vad i h-e är ni för musiker som inte kan spela utan ström. Sätt igång bara.

Men allt ordnade sig den gången också. Strömmen kopplades åter på och
orkestern kunde visa att de inte var så dåliga musiker som Adolv ville göra gällande.

Bra kontakter

För att förstå den praktiska avdelningen på ett etablissemang av Folkets parks
kaliber får man vara något av en tusenkonstnär. Ingenting får man stå främmande inför.
Ibland kunde en karusell paja klockan elva på kvällen och då var det bara för
Gösta Bergman att plocka fram verktygsväskan och lägga sig under. Felet måste hittas och lagas.

- Roligast är det naturligtvis när allting klaffar utan att man behöver ingripa, och
det har det för det mesta gjort. Har det varit något krångel har det oftast berott
på den mänskliga faktorn. Under årens lopp har jag vari med om en hel del oroligheter
och många ganska otrevliga typer, men jag har alltid kunnat prata med folk
utan att behöva tillgripa maktmedel. Jag kan bara påminna mig att det brustit i
kommunikationerna med parkpubliken en enda gång och det var en gång när en
tioårig grabb kallade mig ”gubbjävel”.

Få besvärligheter

- Egentligen har de här 26 åren i Västerås Folkets park varit en enda lång lycklig
period, säger Gösta Bergman. De roliga stunderna överträffar klart alla tråkiga.
Men visst har det funnits sådana också. En liten krissituation upplevde vi när
kung Gustav VI Adolf dog. Det inträffade som bekant en lördagskväll
och vi hade just satt igång dansen på flera banor.

Då var vi faktiskt lite villrådiga. En möjlighet var naturligtvis att omedelbart avbryta
dansen och säga åt alla att gå hem. Ett sådant förfaringssätt trodde vi dock kunde
leda till bråk, så vi föredrog att ta det litet lugnt. Vi lät ryktet sprida sig långsamt.
Visserligen tog det ett par timmar innan vi kunde utrymma parken, men det
hela gick mycket lugnt tillväga. Vi tycker fortfarande att vi gjorde rätt.

Utmärkt samarbete

- Teaterbranden för några år sedan var en tråkig historia, även om många hävdar
att det varit lika bra att den gamla teatern fått brinna ner i lugn och ro.
Det var f.ö. ett under att den inte gjorde det, ett par minuter till och allt släckningsarbete hade varit förgäves.

I stort anser dock Gösta Bergman att han inte stött på några verkligt svårlösta
problem. Allt har klarats ut på ett tidigt stadium tack vare en bra styrelse och duktiga arbetskamrater.

- Hur det kommer att bli i fortsättningen är jag inte mannen att uttala mig om,
säger han. Men naturligtvis kommer jag i mån av tid att fortsätta att hjälpa till
om man behöver mig. Särskilt i semestertider brukar det vara svårt att få tag i personal.

Ingen sommarsemester

- Speciellt på somrarna kan jag rycka in om et behövs. Varken min fru (Greta)
eller jag tänker nämligen ta semester i juli månad det får bli senare och då bär det iväg till Jugoslavien. Det skall bli skönt.

Formellt sätt har inte Gösta bergman sin tjänst kvar. När han skall jobba blir det
från och med nu på timpenning. Och jobb kommer det säker att bli även i
fortsättningen. Men då och då ämnar Gösta Bergman att plocka fram sitt metspö
och ge sig ut på en uppfriskande fisketur. Det har inte blivit mycket tid till
fiske tidigare. Men nu skall det alltså bli av. Det är honom väl unnat


Gunnar Stridh 1975 - ?
Gunnar Strid utses till förvaltningschef och ”nöjespappa” 1975.


Stig Andersson 1956 - 1982
Vaktmästare, revyartist och allt-i-allo.


Stig Andersson utanför parkentrén 1984


Ett brett leende drar över Stig ”Stigge” Anderssons ansikte, när man påstår att
hela hans liv varit en enda lång revyföreställning, från det han som tioåring
stod och lyssnade till artisternas repetitioner i Västerås folkets park och till dess
han skrev in sig som pensionär. Den lille gossens intresse för artister i salong
ledde nämligen till att han som vuxen själv i olika tappningar fick beträda scenen.

Vidare kan man gott ta sig friheten att påstå att allt det andra som
passerat honom också varit lie av show, t.ex hans tid som hårt kämpande
skyltfabrikör, hans fotbollslirande i IK Oden, liksom hans medverkan som
chaufför och kallfaktor åt Folkbladets förste chefredaktör Emil Olovson under
dennes många valturneér på 40-talet. Det hände också att han fick
bila ut med de inte helt okända Rickard Lidström och Gunnar Sträng.

Har man nämnt allt detta, bör man också nämna hans intensiva, om än
korta tid i boksvängen, där han med bl a ett biografiskt verk som hette
”Från sockenstämma till storkommun” (vars manus dock aldrig kom till tryck)
drog ut och besökte kommunalpolitiska bönder i Skåne.

En man med ”brokiga blad”

När man hunnit så långt i uppräkningen av hans många förehavanden blir
leendet än bredare. Speciellt roligt har han vid minnet av sin tid i boksvängen.
Riktigt skojigt blir det, när vi tillsammans vitsar till det och talar om honom
som en ”man med brokiga blad”. Dock utan några som helst negativa tankegångar.

- Att mitt liv varit mycket av revy, har jag aldrig tänkt på, men nu när jag hör
dig säga det, är jag faktiskt beredd att hålla med. Med en liten nypa salt.
Men roligt har jag haft, och det var ju tur att man klarade av det, för ett revyande
kan också vara nog så slitsamt.



Gösta Bergman och Dorothy 1962 Åke Larsson och Dorothy 1962


Näsbjörn och Curt Pettersson 1962


Lillfaunapersonal 1969
F.v. Ingmar Eriksson, Torsten Engevik, Gun Engström, Ulf Geibert

Personal verksamma i parken


Gösta Bergman 1959 Parkföreståndare 1950-1976


Stig Andersson 1959
Vaktmästare


Erik Hällgren 1959
Rotundavaktmästare


Lilly Wedholm 1959


Einar Jacobsen 1959
Tivoliskötare


Gunnar ”Selecta” Ekman

Gunnar Ekman var aldrig anställd i Folkets park men var den som man anlitade
då ljud-och högtalaranläggningarna behövde ses över. Gunnar och hans fru Birgitta
drev musikaffären Selecta på Smedjegatan i dåvarande Folkets hus.

Gunnar var också en välkänd musiker och spelade ofta i parken.
Vi minns ”Fridstörarne” som underhöll parkbesökarna vid ett flertal tillfällen.



Gunnar Ekman 1959

Några välkända artister som besökt Västerås Folkets park

Paul Anka 1964 eller 1966 (vlt bild)




Källor :
  1. Minnesskrift ”Föreningen Folkets hus och park i Västerås U.P.A. 25 år, 1899 14/5 1924” av August Hedberg
  2. Minnesskrift ”Föreningen Folkets hus och park i Västerås U.P.A. 50 år, 1899 14/5 1949” av August Hedberg
  3. ” Nytt folkets hus i Västerås, sextionde verksamhetsåret ”. presentationsskrift från 1959 av Stig Löfstrand
  4. ” Årsredovisning och revisionsberättelse 1982 ”
  5. Diverse reportage ur tidningen Västmanlands Folkblad
  6. Parkens ”Programblad”
  7. Privatfoton av Håkan Bergman




KVICKSOUND finns även på facebook
Vi som gillar KVICKSOUND (orkestrar från mälardalen 1920-1980 talet)

LÄNKAR:

Innehållsförteckning VÄSTERÅS FOLKETS PARKS

STARTSIDAN

www.kvicksound.se